Mitt namn är Edin Tucalija. Jag är en multikonstnär som målar, tecknar, ritar mönster, viker ståltråd, skapar mönster och skriver poesi. Mycket med andra ord. Min enkla metod handlar om att skapa mycket och i den mängden hitta det som är bra. Kvantitet ger kvalitet, övning färdighet. Därför brukar jag säga att jag är väldigt produktiv, sällan kreativ.
Min konst handlar delvis om att bryta mot skönhetsidealen, delvis om att lyfta det vackra och sårbara inom oss. Ögon och ansikten har en central roll – det är där öppningen till själen finns, det är där det mystiska inom oss bor och längtar efter att bli upptäckt.
Jag tecknar oftast på genomskinligt papper och låter bakgrunden ta plats i motivet, smyga in och avslöja det inre. Jag kombinerar text och bild för att skapa en starkare upplevelse och beröra så många sinnen som möjligt. Teckningarna är mest minimalistiska, med några få eller inga färginslag alls. Det nakna är det öppna, det mörka är det tunga, som gömmer sig djupt inom oss. Helst hade jag målat med tjära eller tecknat med en nål, för att göra det mörka mörkare och det tunna tunnare. Våra liv är stora kontraster och de får gärna ta plats i konsten, kännas avlägsna men ändå nära.
I grunden är jag inte så särskilt social person. Så att stå här är rent självplågeri. Men i dagens digitala värld ryms allt, även det som är litet. Och stort. Gott. Och ont. Toppen. Och botten. Utanförskap. Inkluderande. Flyktingar. Isolerade små byar. Öst. Väst. Religioner. Kulturer. Civilisationer. O-civilisationer. Människor som skriker. Människor som skrattar. Prestationsångest. Skuldkänslor. Glädje. Ensamhet. Kravspecifikationer. Målgrupper. Och känslorna som sväller till en bristningsgräns. Till slut exploderar allt. Och hamnar på sidorna du ser här. En reflektion av mig. Så se mig. Läs mig. Älska mig. Hata mig. Krama mig. Ät mig. Drick mig. Köp mig. Titta på mig. Skrik på mig. Njut av mig. Så nära verkligheten som det bara kan bli. Men med en minimal distans så att det kan få dig att sväva lite i alla fall.
Det är kul att sälja en tavla eller en bok då och då. Så hör av dig om du ser något du gillar. Du behöver egentligen inte köpa något. Det är också kul att veta om du gillar det. För allt berör. Även några små ord.
Bästa,
Edin
Back to Top